C a r p e D i e m - F å n g a D a g e n

 

En dags spenderande med barn, kan vara ganska skönt att släppa vuxenlivet och få ta del av leken för en stund igen. Om jag ska prata utifrån mig som "vuxen" nu så har mina tankar på barn växt på sistonde, är det då man inser att man faktiskt är vuxen och att barn inte alls är en otänkbarhet? Det känns såklart främmande och ganska olustigt, men samtidigt såå fint! Förr räckte det med ett barnkalas då och då, och även hälsa på sina småbröder. Men nu då? räcker det nu? Jag må vara ung, men.. samtidigt så vet jag innerst inne att jag skulle klara av det. Det är lätt att döma unga föräldrar efter deras ålder och oerfarenhet, men är det verkligen rätt? vi alla är ju trots allt olika individer och jag tror inte att det har med åldern att göra. Det ska väl vara första barnet för oss alla någon gång. Jag menar inte att jag tänker skaffa barn det första jag gör, men att sväva iväg i tankarna med " tänk om " kan vara en ganska spännande känsla. En ny tanke hos en. Det finns nog inget " nu är jag redo " det har för det mesta med den övertygande känslan att göra tror jag. Nu är det snart dags för att lägga sig, blev ett sent inägg, men jag kände för att skriva av mig lite.. imorgon ska jag provsminka och fixa hår på en inför den kommande dag på balen. Spännande! ska trixa och mixa lite så får vi se hur resultatet blir. Vi får väl se hur jag med mina erfarenheter fixar detta, det är väl nu allt sätt på prov. Om jag nu ändå hade gått make up utbildningen, då hade det bara varit att köra på.. men vänta ni bara, vänta!